Hipp hipp hurra...

...för Jeppe Jeppsson Jeppelainen 1år i dag!

Så här såg han ut, odågan, när vi hämtade honom i Saltsjöbaden vid 8 veckors ålder.

A´men det är för f-n snöstorm ute...

...klass 2-varning, det sarom´på radion....snälla, kan vi inte få slippa...?


...men det bästaste av allt, är när man kommer in igen...

Ser ni knölen?

...den finns där, mitt på huvudet fast det kanske inte syns så bra på bilden. Vi tror att det möjligen kan vara Jeppes geniknöl.... Och i och med att den är ....så att säga...intakt.....så har vi en teori om att den med tiden kommer att typ spricka...och liksom sprida eeeh...intelligens...i hela hundkroppen... Det finns utvecklingsutrymme på den fronten kan man väl säga...Vi tror att han då kommer att förstå några av livets enkla sanningar som till exempel:
1. Om jag vill döden dö - så pillar jag på Omars tassar.
2. Kommandot: sida! - gäller längre än 5 sekunder
3. Det är svårt att hoppa upp och sitta i mattes knä när hon sitter vid köksbordet och läser tidningen.
Knölen kan ju förstås också innebära att han ska bredda skallen och växa på sig lite - det finns utvecklingsutrymme även på den fronten.... Vi väntar och hoppas...

-22 grader...

...och stora hunden liiiiider! Efter påklädning sticker han direkt och lägger sig i bian med förhoppning om att kanske bli bortglömd och slippa gå ut på promenad. För att få honom därifrån tvingas vi koppla och dra ut honom. Den lilla hunden - ja han kunde inte bry sig mindre om permafrosten utanför dörren...